Senaste inläggen

Av dream - 28 maj 2014 22:51

Livet rullar på 9 år till har gått och jag känner mig sliten. Sorgen finns djupt inom mig som varje år gör ont.

Jag faller inte lika hårt ner men ont gör d  

Av dream - 20 oktober 2009 14:39

Att få en Ängel i sin famn är något man kanske ALDRIG kan beskriva med ord.

Nej de kanske aldrig går men jag kan försöka lägga ner de i min blogg att för er berätta känslan när min lille ängel föddes.


Den 18 Januari skulle jag få hålla i min efterlängtade son för första gången för snart 5 år sedan.

Tankarna var runt om mig att jag aldrig skulle få höra hans röst få se hans levande ögon.

Men att få träffa honom var en känsla som jag kände var delad i två olika känslor.


Jag hade aldrig bemött döden på så nära håll och hur skulle de kännas att få hålla om sitt barn som man burit i 9 månader dött?


Samtidigt var jag så längtansfull att få se mitt mirakel som jag ÄLSKAT såå och längtat massor.

Mina värkarbeten startade av sig själv vid 05 tiden på morgonen ..vi åkte in till förlossningen med tunga steg..gråten satt i halsgropen av olika känslor.. vi möttes av läkare och barnmorskor som gav oss ett rum vid 10.30 dom tog hål på hinnorna och ut från mig rann fostervattnet som var mekonomfärgat.. han hade troligen bajsat ner sig inne i magen och svalt de vilket inte är så bra. Men vi viste ju redan att han var död.



Mina värkar sattes igång ordentligt efter detta och jag hade såå ont.. nu kunde jag inte tänka på döden utan mer fokusera mig på att han skulle ut ur mig.... han fastnar på vägen igenom förlossningen och jag skriker av smärta och sorg...MITT Barn   in kommer en överläkare och lossar honom ur mitt bäcken upp på min mage 13.41 känner jag en varm liten kropp som ligger på mig..jag vågar inte titta ner han LEVER ju inte...


Hör hur min älskade man gråter och tittar på honom... Jimmy tar sig an honom och jag gråter...varför varför ska de här få bli så... vi hade planerat så mycket för honom...

En liten ängel kom till oss men vände snabbt om för att föralltid leva ovan molnen och se ner på sin mamma och pappa.


2 Dygn hade jag honom hos mig..ville inte släppa taget men bestämde oss att efter namngivelsen skulle vi lämna förlossningen..de var de tyngsta stegen jag någonsin tagit från en förlossning och bemötandet ute på parkeringen på huddinge sjukhus var fruktansvärt. Där gick lyckliga nyblivna föräldrar med sina små i bilstolen....


Själva gick vi i sorg med ett ljus i handen som nyblivna föräldrar.......ALDRIG har en resa tagit så hårt på mig.. jag minns de som i går smärtan och glädjen i ett.. Vi lyckade skapa ett barn men han vände om och blev den vackraste ängeln vi sett och VI.....VI HAR HAFT honom I VÅR FAMN....


Snart ska vi får en liten igen och oron är offatbart nervöst för vi vet VET hur de onda känns...


Kram på er som orkat läsa



Dream on

Av dream - 18 oktober 2009 20:13

Jag kände bara ett drag av att vi skulle ut till minneslunden idag.

De känns alltid lika skönt att få komma dit.

Så här vackert är de där just nu......


<3<3<3 saknar dig


  

Av dream - 17 oktober 2009 12:20

Ja  jag har ju under dessa år kunnat pyssla om min älskade Ängel fast via en minnessida på internet. Detta tack vare min älskade syster som tillbringade tid för att göra en sådan till oss för honom.


Den sidan lever än idag och jag älskar att ha den runt mig..... de är inte för att andra ska gotta sig eller bli ledsna utan för att jag ska känna att jag når honom med ord och att jag kan lämna fotografier vid högtider och vid tankar som kommer.... Den finns ute på nätet så vill man  skriva en rad eller två till oss eller honom eller klanske man själv råkat få de i sitt liv och vill få läsa om oss så hör av er så ska ni få sidan av mig......den hjälper oss mycket och jag tror på den... Föräldrar föreningen småänglar är stor betydelse i sorgen


Kram


Ballerinan

Av dream - 17 oktober 2009 12:01

Ibland undrar jag på hur andra tänker gör inte ni de? Vi är av samma art alltså MÄNNISKAN. Men ändå är vi så otrevliga mot varandra och vi har våra revir men de är väl så i djurens värld man tar de som man behöver och struntar i andras."PAX" försten som pippi långstrump sa...........


Jag har haft många dispyter i mitt liv och de är inte alltid de andras fel utan kan vara mitt eget fel oxå. Men  de finns då dom som ALDRIG SER sina egna fel utan kör på sin väg och struntar i andra...hur kan man vara så kall?


Speciellt om man nu är släkt. Fattar inte varför de ska vara så...... man ger ger och tar tar men då man släpper allt och försöker gå vidare fortsätter vissa människosläktet att älta...de försöker få sympati genom att ignorera de som en annan känner och bara kör sitt...VARFÖR?


När jag Miste min son vart alla ledsena vilket är naturligt de fanns människor runt om kring men de fanns oxå dom som mådde dåligt i annat som gottade sig i våran sorg och grät och beklaga sig som om de va synd om dom.


Var dom där då jag behövde dom som bäst? Nix några inom människosläktet fanns inte där ..fick de till svars att "vi fick inte ledigt från jobbet"  (Vilken klycha) De var så kort om tid ( Vad är tid i detta skede?)  Jag är sådan person vill inte vara med om de? (Vem fan vill vara med om de? )



Ja de har nu snart gått 5 år och sorgen har tagit sig en ny dimention. Jag beklagar inte längre om min sorg och saknad som om de vore synd om mig, jag har inte tagit till droger och alkohol pga sorgen,jag har tagit tag i livet och de känns bra. JAG KLARADE de jag mår rätt bra idag och ibland ramlar jag ner i avgrunden fast inte lika djupt.


Jag tror många med mig som fått de i sitt liv känner samma sak efter åren som går.

De känns skönt att ta de som ger mig energi och inte TAR BORT min energi sedan må de vara min syster min moster eller annan släkt men om människor som dom faktiskt är tar energi och inte vågar fråga en hur man mår osv ... då får de vara för min del....


ALLA tjatar om att få respekt ska man ge de tillbaka och de är väl sant men jag känner bara kan man inte känna frid kan man inte få in de att vi alla kommer att dö vi alla ska väl få må bra fram tills dess om de finns möjlighet?


SKÖNT att jag har min familj och att jag mår bra i mitt jobb och min mamma och pappa.....


Nu får ni ha en underbar lördag de ska jag ha



Kram ballerinan

Av dream - 16 oktober 2009 21:20

Ja då var de dax för mig att få utlopp för mina känslor och få känna att de ger mig något igen.

Har funderat mycket på vad bloggande handlar om igentligen....men för mig är de ett sätt att bearbeta sitt liv och få tips ideer och råd på sin väg ..inte några påhopp eller liknande men vet att de finns människor som inte kan låta andra vara.

 

Jag hoppas på detta sätt få utlopp för mina känslor av mitt barn som en gång fanns levande i min mage.

En gång fanns han i min famn fast död.

Han somnade in straxt innan förlossningen men var tänkt att börja livet tillsammans med oss. Livet ville sig annorlunda.

Detta hände en vintrig januari dag då jag helt plötsligt slutade känna hans livlighet i magen.

Jag trodde de berodde på att de var trångt där inne.

De var trotts allt 13 år sedan jag fick barn så de va på nytt kan man säga.

Men fick bekräftelse den 17 Januari 2005 att min son inte längre levde i min mage. Hans hjärta fanns inte i liv.

Livet gick i spillror. Jag var ju fullgången 40+0 hur kunde han dö?? hur ??VARFÖR?

Inget svar fick vi de ända var att sådant händer.. obduktion gjordes men inget fel hittades...livet vart pest alla bara försvann runt om mig de som fanns där visade sig vara de som verkligen var mina nära....och er håller jag av än idag efter snart 5 år som gått.

 

 

Jag har lärt mig massor av min lilla ängel.....han har fått mig på fötter och gett mig otroligt mycket som jag aldrig någonsin skulle vilja byta bort.

De ända är att jag skulle vilja haft honom här men så blev de ju inte.

Efter honom fick vi en son med hjärtfel och 2 år senare kom en dotter som var fullt frisk 

För mig är detta livet att våga ge sig på de som gör ont men ändå ge de en chans.

De är styrka för mig.

Jag väntar just nu mitt 5:e barn och visst kan jag säga att de är stor oro och ångest även om de gått bra de senaste 2 gångerna efter min ängel men de finns ärr som ALLTID sitter oavsett år som går så nu vet ni de.

 

Jag älskar att få frågor och funderingar vad de gäller min lilla ängel för på så sätt lever han vidare..För mig är han en del av min familj och kommer alltid att påtalas om honom på årsdagar och i min vardag.

 

Jag är även med i styrelsen för en förening som heter "Småänglarna" underbar räddning för mig under de 3 första åren....därför ger jag min del av mig till andra nu som  behöver stöd mm....

 

Nej nu ska jag betyra hemmet lite Må gott där ute

 

 

/ballerinan

Presentation


Livet om att leva med ett barn för lite och vardags bestyr med småbarn och tonåring och som gift kvinna

Gästbok

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards