Ja då var de dax för mig att få utlopp för mina känslor och få känna att de ger mig något igen.

Har funderat mycket på vad bloggande handlar om igentligen....men för mig är de ett sätt att bearbeta sitt liv och få tips ideer och råd på sin väg ..inte några påhopp eller liknande men vet att de finns människor som inte kan låta andra vara.

Jag hoppas på detta sätt få utlopp för mina känslor av mitt barn som en gång fanns levande i min mage.

En gång fanns han i min famn fast död.

Han somnade in straxt innan förlossningen men var tänkt att börja livet tillsammans med oss. Livet ville sig annorlunda.

Detta hände en vintrig januari dag då jag helt plötsligt slutade känna hans livlighet i magen.

Jag trodde de berodde på att de var trångt där inne.

De var trotts allt 13 år sedan jag fick barn så de va på nytt kan man säga.

Men fick bekräftelse den 17 Januari 2005 att min son inte längre levde i min mage. Hans hjärta fanns inte i liv.

Livet gick i spillror. Jag var ju fullgången 40+0 hur kunde han dö?? hur ??VARFÖR?

Inget svar fick vi de ända var att sådant händer.. obduktion gjordes men inget fel hittades...livet vart pest alla bara försvann runt om mig de som fanns där visade sig vara de som verkligen var mina nära....och er håller jag av än idag efter snart 5 år som gått.

Jag har lärt mig massor av min lilla ängel.....han har fått mig på fötter och gett mig otroligt mycket som jag aldrig någonsin skulle vilja byta bort.

De ända är att jag skulle vilja haft honom här men så blev de ju inte.

Efter honom fick vi en son med hjärtfel och 2 år senare kom en dotter som var fullt frisk 

För mig är detta livet att våga ge sig på de som gör ont men ändå ge de en chans.

De är styrka för mig.

Jag väntar just nu mitt 5:e barn och visst kan jag säga att de är stor oro och ångest även om de gått bra de senaste 2 gångerna efter min ängel men de finns ärr som ALLTID sitter oavsett år som går så nu vet ni de.

Jag älskar att få frågor och funderingar vad de gäller min lilla ängel för på så sätt lever han vidare..För mig är han en del av min familj och kommer alltid att påtalas om honom på årsdagar och i min vardag.

Jag är även med i styrelsen för en förening som heter "Småänglarna" underbar räddning för mig under de 3 första åren....därför ger jag min del av mig till andra nu som  behöver stöd mm....

Nej nu ska jag betyra hemmet lite Må gott där ute

/ballerinan