Ja  jag har ju under dessa år kunnat pyssla om min älskade Ängel fast via en minnessida på internet. Detta tack vare min älskade syster som tillbringade tid för att göra en sådan till oss för honom.

Den sidan lever än idag och jag älskar att ha den runt mig..... de är inte för att andra ska gotta sig eller bli ledsna utan för att jag ska känna att jag når honom med ord och att jag kan lämna fotografier vid högtider och vid tankar som kommer.... Den finns ute på nätet så vill man  skriva en rad eller två till oss eller honom eller klanske man själv råkat få de i sitt liv och vill få läsa om oss så hör av er så ska ni få sidan av mig......den hjälper oss mycket och jag tror på den... Föräldrar föreningen småänglar är stor betydelse i sorgen

Kram

Ballerinan

Ibland undrar jag på hur andra tänker gör inte ni de? Vi är av samma art alltså MÄNNISKAN. Men ändå är vi så otrevliga mot varandra och vi har våra revir men de är väl så i djurens värld man tar de som man behöver och struntar i andras."PAX" försten som pippi långstrump sa...........

Jag har haft många dispyter i mitt liv och de är inte alltid de andras fel utan kan vara mitt eget fel oxå. Men  de finns då dom som ALDRIG SER sina egna fel utan kör på sin väg och struntar i andra...hur kan man vara så kall?

Speciellt om man nu är släkt. Fattar inte varför de ska vara så...... man ger ger och tar tar men då man släpper allt och försöker gå vidare fortsätter vissa människosläktet att älta...de försöker få sympati genom att ignorera de som en annan känner och bara kör sitt...VARFÖR?

När jag Miste min son vart alla ledsena vilket är naturligt de fanns människor runt om kring men de fanns oxå dom som mådde dåligt i annat som gottade sig i våran sorg och grät och beklaga sig som om de va synd om dom.

Var dom där då jag behövde dom som bäst? Nix några inom människosläktet fanns inte där ..fick de till svars att "vi fick inte ledigt från jobbet"  (Vilken klycha) De var så kort om tid ( Vad är tid i detta skede?)  Jag är sådan person vill inte vara med om de? (Vem fan vill vara med om de? )

Ja de har nu snart gått 5 år och sorgen har tagit sig en ny dimention. Jag beklagar inte längre om min sorg och saknad som om de vore synd om mig, jag har inte tagit till droger och alkohol pga sorgen,jag har tagit tag i livet och de känns bra. JAG KLARADE de jag mår rätt bra idag och ibland ramlar jag ner i avgrunden fast inte lika djupt.

Jag tror många med mig som fått de i sitt liv känner samma sak efter åren som går.

De känns skönt att ta de som ger mig energi och inte TAR BORT min energi sedan må de vara min syster min moster eller annan släkt men om människor som dom faktiskt är tar energi och inte vågar fråga en hur man mår osv ... då får de vara för min del....

ALLA tjatar om att få respekt ska man ge de tillbaka och de är väl sant men jag känner bara kan man inte känna frid kan man inte få in de att vi alla kommer att dö vi alla ska väl få må bra fram tills dess om de finns möjlighet?

SKÖNT att jag har min familj och att jag mår bra i mitt jobb och min mamma och pappa.....

Nu får ni ha en underbar lördag de ska jag ha

Kram ballerinan